Att något så betydelsefullt kan försvinna på ett ögonblick. Att inse att känslor bara gör en farligt sårbar, och att hjärtat kan trasas samman om man blottar det.

Att försöka visa sig stark, att spela okej för att inte såra andra. Att inte visa sin sårbarhet, det är ju så man ska göra nuförtiden. Man ska vara perfekt. Det var ju jag som kände för mycket, eller hur?